Mary kidnappades av militanta fulanier

Observera att reportaget innehåller delar om sexuellt våld.

Mary* befann sig i kyrkan när Fulani-extremister attackerade hennes by.

– Vi firade söndagsgudstjänst när vi hörde skottlossning. Alla började springa. Några föll. De attackerar kristna för att vi tillber Jesus och de vill att vi ska lämna landet. De är bara en av flera grupper som attackerar kristna som mig över hela Afrika, säger hon.

I kaoset sköts många människor ihjäl, däribland Marys farbror. Mary flydde men kunde höra hur hennes syster ropade efter henne. Mary valde att springa tillbaka mot sin syster, men en av de beväpnade männen stoppade henne. Under dödshot tvingade han Mary och tre andra kvinnor att följa med honom. Mitt i den desperata situationen kunde Mary känna Guds närvaro.

– Jag vet inte varifrån den kom - Gud gav mig den här styrkan och djärvheten, säger hon.

Förvånades över Marys frimodighet

Medan de fördes bort hånade extremisterna kvinnorna och sa att deras Gud inte var en levande Gud och inte skulle - inte kunde - göra något för att hjälpa dem. Men Marys tro förblev stark.

– En man hade ett vapen och var redo att skjuta oss alla. Jag bad hela tiden tyst för mig själv. Och av någon anledning gick han i väg och lämnade oss ensamma. Jag vet att Gud gjorde något.

Kvinnorna tvingades gå i skogen under många timmar. Först sent på kvällen nådde de lägret. På morgonen efter hämtade en av gruppens ledare Mary. Han sade att det var något annorlunda med henne jämfört med de andra kvinnorna.

– Han kunde se att jag inte var rädd för dem. Jag är frimodig och sättet jag pratar på skiljer sig från hur de andra vi kom dit tillsammans med pratar. Jag sa till honom att det är Gud som är skillnaden, säger Mary.

Hennes ord provocerade ledaren.

– Han sa att om jag inte var tyst skulle han skjuta mig.

Kvinnorna hölls kvar i lägret under 54 dagar. Under tiden utsattes de upprepade gånger för sexuellt våld.

– Vissa nätter tvingades jag till extremisternas sängar. En av ledarna sa till mig: ”Du är inte rädd för oss, jag märker det på dig”. Han sa att det bara fanns en sak han ville ha från mig. Han tog det. Han låg med mig, säger Mary.

Vittnade för kidnapparna

En dag kom en av kidnapparna och satte sig intill Mary. Hon kände sig tvungen att fråga: “Vet du verkligen inte att det du gör är fel?” Uppenbarligen hade ingen någonsin ställt den frågan tidigare.

– Han sa ”Ja, jag vet att det är fel, men det finns inget sätt jag kan stoppa det”.

Mary förklarade att mannen kunde ge sitt liv till Jesus och bli förlåten, och kunna sluta med det han gjorde. Hon delade även evangeliet med två andra militanta fulanier. Tyvärr var de inte alls mottagliga. Men Mary höll troget ut i bön.

– Jag fortsatte be i mitt hjärta att Gud vår Fader skulle rädda oss från den där platsen. För vi hade inte någon som kunde rädda oss. Det var bara Guds kraft och nåd som kunde ta oss därifrån.

Marys böner besvarades – efter nästan två månader släpptes alla kvinnorna fria.

Lösensummor knäcker kristna ekonomiskt

Kidnappningar av kristna kvinnor förstör på flera olika sätt, bland annat ekonomiskt. Genom att kräva en mycket hög lösensumma destabiliseras kristna samhällen. Om en lösensumma betalas finns det inte längre några pengar kvar till utbildning, och det begränsar starkt möjligheterna för unga nigerianer. Utan framtidshopp kan det vara svårt för en ung människa att stå fast i sin tro.

Marys familj fick ta ett mycket stort lån för att kunna betala lösensumman, ett lån de aldrig kommer att kunna betala tillbaka. Skammen över att vara i den situationen blev så stor att familjen tvingades flytta från området där de bodde.

Väl hemma mådde Mary mycket dåligt på grund av de traumatiska upplevelserna.

– Smärtan gick inte över. Varje natt drömde jag om vad som hade hänt mig på den platsen. Jag kände ingen frid. När jag skrattade var det bara ytligt, inte på djupet i hjärtat. Sättet jag betedde mig på förändrades helt. Jag kunde inte sova. Jag kunde inte vara bland människor. Smärtan ville aldrig ta slut.

”Jag kom hit för att bli helad”

Med hjälp av Open Doors samarbetspartner på traumarådgivningscentret fick Mary börja bearbeta vad hon hade varit med om. Traumarådgivarna förklarade vad ett trauma är och hur det går att bemöta det på det på ett bibliskt sätt. Det hjälpte Mary att förstå hennes sanna identitet som Guds älskade dotter.

– Jag kom hit för att bli helad. På en gång efter att jag kommit hit lärde jag mig något. Och omedelbart efter att jag kom tillbaka hem hade jag förändrats, jag började prata med människor som jag litade på om mina problem. Det har verkligen hjälpt mig i mitt liv, säger Mary.

Hon tillägger:

– Jag kommer aldrig att helt bli densamma igen, men jag känner mig så normal som jag kan vara. Jag kan inte tacka Gud nog för den frid som han kommer med in i mitt liv. Jag är verkligen tacksam till Gud för människorna som han har använt sig av.

Open Doors samarbetspartners hjälpte Mary och hennes familj med nödhjälp för att kunna betala för det nödvändigaste och fortsätter att hjälpa till med Marys utbildning, eftersom familjen inte själv kan betala den efter att ha lånat en stor summa pengar till lösensumman.

När Mary får frågan om vad hon ber för nu svarar hon utan att tveka.

– Det främsta böneämnet i mitt liv är att de kristna i Nigeria ska be. Jag ber för mitt land. Min bön för Nigeria är att Gud ska ta bort allt det onda som händer överallt här.

*Namnet har ändrats av säkerhetsskäl

Tillägg:

Tyvärr nåddes vi nyligen av det tragiska beskedet att Mary hade omkommit, av orsaker som inte är kopplade till händelsen i texten. Marys familj önskar dock att hennes berättelse fortfarande ska delas med omvärlden och vi väljer därför att publicera den.