Lästid
Pastor Peyman*, en samarbetspartner till Open Doors, har hjälpt iranska kristna flyktingar och stöttat kyrkan i Iran genom online-verksamhet i flera år. I ett kort samtal med honom ger han en uppdatering om situationen i landet, och påminner om det akuta behovet av bön.
– Vi får samtal inifrån Iran, och alla gråter. Det handlar inte längre om en enskild händelse; det är en djup och pågående smärta. Många har förlorat nära vänner och familjemedlemmar. Även bland kristna vi personligen kände och lärjungatränade, har flera blivit dödade, berättar Peyman.
Svårt att nå fram till sörjande
På grund av omfattande övervakning och säkerhetsrisker har kommunikationen med människor i Iran blivit mycket begränsad. Det går endast att ha kontakt med kristna ledare, via betrodda mellanhänder. Direktkontakt med familjerna som befinner sig i sorg är ofta omöjligt.
– Vi kan inte ens nå vissa familjer för att trösta dem eller be med dem. Folk är rädda för att tala öppet. Vi vet bara att några har dött, och många andra är starkt påverkade känslomässigt och andligt, säger Peyman.
Pressad situation för ledare
Pastor Peyman beskriver också den inre kamp som kyrkans ledare hamnar i, när de försöker stötta människor i djup inre smärta.
– Vad vi än säger missförstås det av någon. Om vi talar om hopp blir folk arga. Om vi talar om kärlek säger de att det är orealistiskt. Ledare är under intensiv press, och hamnar mellan sanningen i Guds ord och de djupa sår som människor bär på. Han betonar att bön för kyrkans ledare är avgörande just nu. – Pastorer och ledare befinner sig i en mycket känslig situation. Vi behöver förmedla sanningen, och behöver Guds vishet, ledning och beskydd över våra hjärtan och sinnen.
“Behöver Guds vägledning mer än någonsin”
Trots mörkret anser Peyman att det inte längre finns någon återvändo för Iran. – Allt har förändrats. Iran kommer inte att förbli detsamma. Varje person, och kyrkan, måste förstå sin uppgift i detta ögonblick: Att stå emot orättvisor utan att gå under av destruktiv ilska, säger han.
Peyman avslutar med en tydlig böneuppmaning: – Var med och be för dem som sörjer, för dem som är traumatiserade och för säkra sätt att hjälpa till. Be särskilt för pastorer och ledare. Tystnad inför orättvisor är fel, men vi måste samtidigt agera klokt. Vi behöver Guds vägledning just nu mer än någonsin.
*Namnet är ändrat av säkerhetsskäl.